En av de två böcker vi just nu läser på Husiebiblioteket är Sara Stridsbergs nyaste bok Beckomberga – ode till min familj. Sara Stridsberg kommer till biblioteket och berättar om boken och sitt författarskap fredagen den 6 december 19-20:30, då det kan vara extra roligt att ha läst boken och funderat kring den. Välkomna då!
Beckomberga – ode till min familj handlar om hur Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus och hur hans dotter Jackie börjar tillbringa allt mer tid där och när modern reser till Svarta havet blir sjukhuset hela hennes värld. Där finns läkaren Edvard Winterson som varje natt tar med sig Jim och några utvalda patienter till sina stora fester vid Lill-Jansplan, där finns Inger Vogel som rör sig på gränsen mellan ordning och ödeläggelse och Sabina med sina pärlor och sin bedrövelse. Där finns också Paul och kärleken, det verkliga vansinnet.
Förslag till diskussion
- Hur tycker du att Stridsberg gestaltar mentalsjukhuset?
- Ser du Beckomberga som en hemsk plats?
- Hur kan man förstå att Jackie älskar att vara på Beckomberga?
Alla tankar är välkomna, diskussionen pågår i kommentarsfältet nedanför!
Jag kände igen mig i hur Jackie upplever Beckomberga som en magisk plats, nästan ett slott. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till att hon närmast glorifiera vansinnet…
Jag håller inte med Patrik i att det skulle glorifiera galenskap. Jag tycker att det är en väldigt tragisk bild av trasiga människor som samhället inte har någon nytta för. Sorgligt.